Hela dagen har känt skumt, enda sedan jag vaknade har jag liksm gått runt i någon form av dvala, inte riktigt vaken liksom.

 

Det känns som att hela världen är mot mig, ingenting jag gör är bra nog och ingenting någon annan gör är bra nog, jag känner mig tom och bitter, less på det mesta samtidigt som jag känner en så oerhörd tacksamhet mot min underbara sambo, min familj, mitt jobb, ja allt....

 

Vad är detta?

 

Någon form av pre-mens depp?

 

 

 

//J